Det känns som att det har hänt ganska mkt det senaste.

Helgen tillbringade jag i Strömstad.
Va riktigt kul att träffa det gamla folket igen, dock så saknade jag några.
Men i övrigt var dom som vanligt där nere.
Alldeles för mkt korkade norrmän ;)


Tror att jag kanske har börjat få ordning på min dygnsrytm nu också, det är ju positivt :)
Har släpat mig upp halv sju, två dagar i rad. Dock inte frivilligt - men jag har inte sovit bort
hela dagarna :)
När jag va nere i Strömstad sov jag inte heller bort alldeles för mkt tid utan hann med att gå
på Centret en sväng också.
Passade på att köpa 4:e säsongen av Desperate Housewifes , såå det får bli att plöja mig igenom
den när det finns tid :P

Meen nu såhär mitt i flytten så känns det inte som att det är min första prio att kolla på DH.
Känns som att jag borde börja packa istället.

Meen har inte kommit särskilt långt med det heller .. Har inte ens börjat ;O
Som tur är så har jag min lägenhet på Herrhagen till 1:a December så det finns tid kvar :)

Vi måste ju måla om heeeela lägenheten på Haga innan vi börjar flytta in också.
Ett stort projekt , men det kommer bli hur bra som helst :)

Va iväg igår å kollade på lite färger.
Det får bli lime/ljusgrönt med en mörkgrön fondvägg i min klädkammare :)
Har dock ingen aning om vilken färg jag vill ha i sovrummet :O
Har massa olika idéer men kan inte bestämma mig .. Någon som har någon bra idé så jag kan få
lite inspiration ? :)

I vardagsrummet blire beige/caffe latte med en mörkbrun fondvägg och i hallen lutar det mot vitt :)

Hur bra som helst!
Nu måste vi bara iväg å lämna färgproverna till hyresvärden så att han kan åka iväg å köpa dom så vi
kan börja måla nån gång :)



Naeej , om man skulle pallra sig upp å styra lite frukost kanske?
Börjar inte förrän 16 idag , så dra iväg å träna innan det borde jag hinna med också :)

Nu har det snart gått två veckor sedan allt hände ..
Och jag mår ovanligt bra..

Vet inte riktigt vad det är , men på något vis så känns allt bra .
Det kanske hände av en anledning?

Det är klart att jag fortfarande tänker på honom, men jag känner inte något behov
av att ringa till honom så fort jag tänker på honom.

Att jag mår så här bra beror nog väldigt mkt på J.
Hon har verkligen funnit här för mig under denna tiden, hon har ställt upp som ingen
annan och jag uppskattar det verkligen.

Något gott kom det ju ur detta iallafall.
Jag har fått mig en sambo ;)

J har fått mig att tänka på annat ett tag, tagit med mig ut på nya äventyr ;)
Men hon har funnit här om jag har behövt prata med någon. Det känns så jäkla bra.

Tack verkligen för att du finns här!

Men det är inte bara henne jag har fått stöd.
Jag har fått en otroligt bra kontakt med chefen på senaste.
Han kan jag också prata om allt med nu . På något vis så känns det som att han förstår mig,
men han kan också prata ur en killes synvinkel.
Det blir lite lättare att förstå allt då tror jag.

Men även , får inte glömma min älskade syster Karolina, som alltid finns där.
Oavsett vad det gäller så vet jag att jag kan ringa till henne.
Hon har alltid något bra att säga, och jag vet att om det är någon som förstår hur jag tänker
så är det hon.


Tack allihop, ni som verkligen finns där.

Ni lyser upp min vardag och får mig fortsätta livet ändå .
Om det är något jag har lärt mig nu så är det att livet tar inte slut för att kärleken gör det.

Allt är upp till mig. Om jag vill ha det bra , så är det bara att se till att jag får det bra.
Det är ingen mer än jag själv som kan ta mig ur detta och se till att det är jag som mår bra.

Resten löser sig på vägen :)

Känner mig helt förvirrad , ledsen , arg och jag vet inte allt just nu.

Vet inte vad jag ska tro eller känna längre..

Min allra största kärlek är borta .

Jag trodde verkligen på detta . Jag kunde se 10 år i tiden och han var fortfarande
med i bilden.
Men återigen - tänk så fel man kan ha.

Det har inte varit några bra dagar detta.
Tur att jag jobbar denna helgen iaf.
Orkar verkligen inte sitta hemma i min sketna lägenhet. Jag får bryt !!!

Imorgon kommer dom från Sthlm och ska hämta Diva också.

Då försvinner verkligen allt som har betytt mest för mig i mitt liv.

Först min älskling , sen min bebis.

Vänder händer sen?

Ska jag bli av med  jobbet också lr?

Här har jag gått och trott att allt har varit bra , jag är mer kär än vad jag någonsin
har varit.
Men det räcker tydligen inte.

Jag trodde att 10 månader faktiskt skulle betyda någonting.
Men på 5 minuter var allting över.

Hur kunde allt gå så himla fort?
Jag vill inte att det ska vara såhär.

Kan ingen bara väcka mig och säga att det är en hemsk dröm?

Men så bra kan man ju inte ha det.
Varför trodde jag att det för en gångs skull kunde gå bra i livet?


Jag älskar dig , och det kommer jag alltid att göra.
Tiden som jag fick ha med dig är de bästa 10 månaderna i mitt liv.
Ingenting kommer ändra på det.

Jag bara önskar att allt som hände då kunde bli ogjort.

Jag vill inte att du ska försvinna ur mitt liv.

Men uppenbarligen så håller du inte med mig.

Så nu sitter jag här.
Så otroligt kär - men det är inte längre besvarat.
Jag vill bara kunna krypa ner i sängen bredvid dig och känna din värme mot mig.
Få titta in i dina vackra ögon och bara få känna hur lyckligt lottad jag är.


Men varför , varför , varför ska jag förstöra allting som betyder som mest för mig?

Detta livet är inget för mig .
Jag pallar inte med detta längre , vad ska jag göra?
Vart ska jag ta vägen?

Jag vet inte vem jag är längre känns det som.

Du betyder allt för mig.
Jag älskar dig.