Nu har det snart gått två veckor sedan allt hände ..
Och jag mår ovanligt bra..

Vet inte riktigt vad det är , men på något vis så känns allt bra .
Det kanske hände av en anledning?

Det är klart att jag fortfarande tänker på honom, men jag känner inte något behov
av att ringa till honom så fort jag tänker på honom.

Att jag mår så här bra beror nog väldigt mkt på J.
Hon har verkligen funnit här för mig under denna tiden, hon har ställt upp som ingen
annan och jag uppskattar det verkligen.

Något gott kom det ju ur detta iallafall.
Jag har fått mig en sambo ;)

J har fått mig att tänka på annat ett tag, tagit med mig ut på nya äventyr ;)
Men hon har funnit här om jag har behövt prata med någon. Det känns så jäkla bra.

Tack verkligen för att du finns här!

Men det är inte bara henne jag har fått stöd.
Jag har fått en otroligt bra kontakt med chefen på senaste.
Han kan jag också prata om allt med nu . På något vis så känns det som att han förstår mig,
men han kan också prata ur en killes synvinkel.
Det blir lite lättare att förstå allt då tror jag.

Men även , får inte glömma min älskade syster Karolina, som alltid finns där.
Oavsett vad det gäller så vet jag att jag kan ringa till henne.
Hon har alltid något bra att säga, och jag vet att om det är någon som förstår hur jag tänker
så är det hon.


Tack allihop, ni som verkligen finns där.

Ni lyser upp min vardag och får mig fortsätta livet ändå .
Om det är något jag har lärt mig nu så är det att livet tar inte slut för att kärleken gör det.

Allt är upp till mig. Om jag vill ha det bra , så är det bara att se till att jag får det bra.
Det är ingen mer än jag själv som kan ta mig ur detta och se till att det är jag som mår bra.

Resten löser sig på vägen :)