..och idag råkar vara just en sån dag ..
Vet inte om det är för att jag jobba hur mkt som helst just nu eller om det är gamla saker som kommer tillbaka.
Hur som helst mår jag inte bra just nu.
Frågan är ju vad som är bäst att göra ...
Ska jag göra det som jag är absolut bäst på ; Att dölja allting bakom min fasad där allting alltid verkar vara frid och fröjd , men innerst inne är allt i uppror ?
Eller ska jag göra det som jag har gjort idag ; Pratat med någon som jag egentligen inte känner alls , men som faktiskt bryr sig , som lyssnar på vad jag säger och som bryr sig och vill att jag ska må bra ?
Vet ärligt talat inte om jag mår så mkt bättre av att ha pratat ut .. Nu rullar alla tankarna bara omkring i huvudet på mig och vet jag vet inte vart jag ska göra av dom ..
Det är då det är skönt att sätta sig framför dataskärmen och låta all energi komma ut genom fingertaopparna utan att egentligen veta vad det är jag vill få fram .
Vet jag någonting över huvudtaget just nu ?
Tror faktiskt inte det .
Känner mig bara allmänt förvirrad , ensam och övergiven just nu .
Sover i ett kallt rum , med vita väggar som inte har en enda tavla på väggarna .
Får känslan av att vara på en mentalsjukhus .. Kanske är där jag passar bäst in egentligen ?
Att få vara på ett ställe där det alltid finns folk som vet hur jag egentligen mår , vad jag egentligen tycker .

Hade faktiskt sett fram emot denna kvällen . Vi skulle ha lite midsommarfirande här i huset med dom flesta som jobbar på McD här i Strömstad , chefen böjd på mat och lite gott och dricka till.
Men det blev inte alls så bra jag hade förväntat mig ..

För min del slutade det bara med massa jobbiga tankar som ledde till ett otroligt jobbigt samtal , men ändå känns det inte bra .
Fick gråta ut , trodde jag . Hade en otroligt bra person att prata med , men det känns ändå inte bra ..

Finns det någon som kan berätta för mig vad det är för fel på mig ?

Varför känner jag mig helt missanpassad i samhället , som att jag inte passar in någonstans om jag är den jag verkligen vill vara ?
Är jag en så jobbig männsika att ingen orkar med mig ?
Vad gör jag för fel , på riktigt , är alla så otroligt fega att ingen vågar berätta det för mig ?

Alla försöker vara mig till lags hela tiden för att jag ska vara nöjd , men varför kan ingen gå emot strömmen och faktiskt säga vad ni tycker ?
Jag lär inte må mer dåligt av att få höra sanningen än vad jag redan gör ..

Tiden rinner förbi innan man hinner inse att man har frusit fast.