Känner mig helt förvirrad , ledsen , arg och jag vet inte allt just nu.

Vet inte vad jag ska tro eller känna längre..

Min allra största kärlek är borta .

Jag trodde verkligen på detta . Jag kunde se 10 år i tiden och han var fortfarande
med i bilden.
Men återigen - tänk så fel man kan ha.

Det har inte varit några bra dagar detta.
Tur att jag jobbar denna helgen iaf.
Orkar verkligen inte sitta hemma i min sketna lägenhet. Jag får bryt !!!

Imorgon kommer dom från Sthlm och ska hämta Diva också.

Då försvinner verkligen allt som har betytt mest för mig i mitt liv.

Först min älskling , sen min bebis.

Vänder händer sen?

Ska jag bli av med  jobbet också lr?

Här har jag gått och trott att allt har varit bra , jag är mer kär än vad jag någonsin
har varit.
Men det räcker tydligen inte.

Jag trodde att 10 månader faktiskt skulle betyda någonting.
Men på 5 minuter var allting över.

Hur kunde allt gå så himla fort?
Jag vill inte att det ska vara såhär.

Kan ingen bara väcka mig och säga att det är en hemsk dröm?

Men så bra kan man ju inte ha det.
Varför trodde jag att det för en gångs skull kunde gå bra i livet?


Jag älskar dig , och det kommer jag alltid att göra.
Tiden som jag fick ha med dig är de bästa 10 månaderna i mitt liv.
Ingenting kommer ändra på det.

Jag bara önskar att allt som hände då kunde bli ogjort.

Jag vill inte att du ska försvinna ur mitt liv.

Men uppenbarligen så håller du inte med mig.

Så nu sitter jag här.
Så otroligt kär - men det är inte längre besvarat.
Jag vill bara kunna krypa ner i sängen bredvid dig och känna din värme mot mig.
Få titta in i dina vackra ögon och bara få känna hur lyckligt lottad jag är.


Men varför , varför , varför ska jag förstöra allting som betyder som mest för mig?

Detta livet är inget för mig .
Jag pallar inte med detta längre , vad ska jag göra?
Vart ska jag ta vägen?

Jag vet inte vem jag är längre känns det som.

Du betyder allt för mig.
Jag älskar dig.